Söndagsångest: En standardkänsla.

Ensamheten är en längtan utan något egentligt mål, en vilja utan någon kraft. Ensamheten är självisk, ensamheten förtär.

Livet tar andan ur en ibland. En del dagar förstår man alla melankoliker. En del dagar är livet en komplex resa med alldeles för många snedsteg redan tagna, och med flera mil på väg.

En del dagar hinner hopplösheten ikapp en innan man ens tagit chansen och riktat blicken efter ljuset. En del dagar är man så patetiskt liten, så oändligt oviktig, så ovärderligt värdelös, så maktlöst oälskvärd och så ovillkorligt otillräcklig. Lyckan den är flyktig, för enkel och för vacker för verkligheten. För dov för världen och för liten för mig.
Ensamhet och ångest är som kvicksand i Sahara, och på söndagar står de i blom.

Det är vår och fåglarna sjunger vackra sånger, men jag vill inte vara med. Skjut fåglarna, släck solen. Måla vårens grönska svart som livet, skrik Ronjas vårskrik. För jag vill inte vara med.

Kommentarer
Postat av: Aline

Du skriver så otroligt vackert! Även om de är sorgligt.. <3

2010-04-26 @ 18:22:02
URL: http://ajline.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0