Patetiskt ledig kväll

Det är dumt och farlig att vara ledig från jobb utan övriga aktiviteter.
Det är något med ledighet som gör mig farlig för migsjälv. Jag kan ändra humör från solsken till spöregn likt ett aprilväder, såfort jag kommer hem.

Jag tänker för mycket. Jag ältar gamla saker och jag grubblar över dilemman med mig och med mitt liv.
Jag tappar hoppet och tappar lusten. Hissar flaggan, hatar allt.
Jag behöver vara upptagen, jag behöver jobba, för annars är jag för farlig för migsjälv.

Kan det vara så tragiskt att en del människor inte är gjorda för kärlek och lycka? Att en del människor saknar förmågan att få fjärilar i magen och saknar förmågan att våga satsa på en annan människa? Har en del människor ett för stort ego för att kunna släppa in andra människor i livet? Eller är en del bara för fega för att våga sänka garden och släppa in någon annan. Eller bara för mediokra för att räcka till?

Jag tror att vissa människor är för hemska för att få chansen. För dumma för att välkomna livet. Det är så mycket enklare att skapa sig en emotionellmur. Problemet är att de är så svåra att riva, även om man tror att man  vill. Men det är ju så mycket enklare att sitta vid den där muren och sura. Det är alltid så enkelt att vara bitter. Det är så larvigt enkelt att hata.

Jag önskar att jag jobbade kväll idag.
Jag mår som sämst när jag umgås med mig själv. Det är så mycket enklare att gömma sig i mängden.
Om man är för tråkig för sig själv, då kan man ju undra om man är tillräckligt rolig för någon annan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0